Vi mot världen

Tänkte jag skulle skriva en såndär spännande och innehållsrik blogg. Men kom på mig själv,med att den bara kommer innehålla en jävla massa gnäll och tråkigheter, eftersom det är så det mesta känns nu.
Så då blev det inte lika kul längre. För det är fan dags att sluta gnälla snart.

Är i vilket fall hos mamma nu, brollorna och marika kom hit också, härligt att får träffa la familia igen. Saknar pappsen bara. Men men..!

Nej, nya tider hägrar. När helgen kommer är det förhoppningsvis lite ljusare i tunneln.



Tur att man alltid har sin underbaraste sambo vid sin sida.
Älskar dig av hela mitt hjärta Jenny. Minnena från den här tiden kommer vara sjukt många och roliga.
You make my days. Du och jag mot världen<3
image16 

image17


Fy för allt

Just nu orkar jag bara inte. Inte ett jävla skit.
Vill helst bara ligga under mitt täcke å stanna där tills våren är här, tills jag har ork och lust till livet igen.
Och jag vill hem till mamma. För jag orkar fan inte vara vuxen ett tag.
Man ska fixa matlåda varje jävla kväll, upp halv sex å gå till praktiken. Å ingen mat finns över till kvällen heller, så man får äta mackor. Å inga pengar förrän löning. Å ingen ren tvätt å ingen ledig tvättid (har inte tid själv att tvätta heller).
Jag har ingen lust att hitta på någe skoj heller. USCH! fy för allt nu.
Är inte med i matchen alls denna vecka.

Å nu har jag nog gnällt klart här.

Saknar familjen något så enormt:(
Skönt att dom alltid finns där att luta sig tillbaka emot, att dom finns där när man faller.
KÄRLEK<3

image15

Vår gungning

Känner mig allmänt låg.
Trött på att vara trött. Trött på att jag just nu springer runt i det där jävla hjulet, som jag någon gång nämnt.  Man liksom gör det man ska, praktikserar, jobbar, sover, äter... om och om igen.
Har iofs denna helg hunnit umgås med vänner och njutigt! asskönt! Men nu är det en vända när det är fullt upp igen. Praktik hela veckan utom fredag och söndag. Men söndagen blir det att jobba i hummelsta!
Längtar nästan till skolan för att få normala tider igen, och för att hinna med lite mer.

Vill liksom ha vår nu. Var ute på promenad med tess idag när solen sken. Fick lite vårkänslor, och mådde bra för en stund. Jätteskönt. Satte oss på gungorna och pratade om framtiden.
Hur vi ska bo i fina villor, och ha våra hundar och barn. Var så skönt att drömma sig bort ett tag. Längtar lite till den tiden, en sisådär 5-10 år framåt.
För just nu har jag ingen ork känner jag. Jag är trött, pank, orkeslös och känner mig bara ensam:(
Och lite ångest inför studenten. Vad ska man göra sen? jag lär bli kvar i hummelsta ett tag innan jag ska tågluffa. Men sen då? och alla vänner, vill inte mista dom.
Nej fy fan.. jag vete fan alltså.


image14





Puss&Kram folket!!
Ses när våren kommer, och Linn är tillbaka!!

Chefsposition

Har efter tre år på gymnasiet märkt en viktig sak. På alla praktikplatser jag har, så är det skitsnack om chefen.
Alltid, och överallt. Spelar liksom ingen roll på vilken arbetsplats man är, eller vad man har för arbetsuppgifter.
Det är alltid klagomål på chefen. Kanske inte direkt till chefen, men snacket går på arbetsplatsen.
Man har inte bara märkt detta på sin praktikplats, utan man har hört från alla håll. Men varför blir det alltid så?

Förändras man som person när man får en chefsposition? För de flesta chefer är väl ändå valda, av folk som tycker personen skulle passa som chef.
Är det kanske svårt att hantera så många människors önskemål och funderingar?
Snacker är ofta att (med raka ord)  "han/hon är en jävla översittare som inte vet ett skit egentligen, han/hon har ju aldrig befunnit sig alldeles för lite på arbetsplatsen för att förstå vad allt egentligen handlar om"
Man menar att chefer bara bestämmer utan att egentligen veta vad dom egentligen bestämmer. Att dom bara bryr sig om ekonomi, och inte ser personalen för dessa människor dom faktiskt är.
Det verkar som att man i chefsposition glömmer att människor har känslor, eller kanske tror sig veta, men när det blir för mycket känslor så kan man inte hantera det, och väljer den enklaste lösningen.
Det jag kan tycka många gånger, som det också sägs på arbetsplatser, är att chefen inte frågar vad personalen känner och vill, vad dom tycker och tänker. Utan bestämmer utifrån vad han själv tycker verkar bra, utirfån vad han själv vet (och det han vet, verkar ofta bara handla om ekonomi och företagande, och har läst alldeles för lite psykologi)

Som nu, på min praktik. Så fick personalen plöstligt veta att hela avdelningen ska läggas ner. VAD NU?
Efter sommaren ska man alltså splittra denna grupp av underbara människor, som ger år av sitt liv för att hjälpa andra människor. Denna avdelning har ofta överbeläggningar, och personalen är känd för att vara väldigt tajta och en väldigt bra arbetsgrupp. Dom har fått diplom för sin arbetsinats, för att sätta vårdtagaren i centrum etc.
Och detta har EN person bestämt, han har får massa andra förslag, men bestämmer själv  slutändan, och sket i förslagen, och valde detta.

En kvinna på avdelningen sa "Det är en enda jävla man, som kommer å bara splittrar en hel stor familj. Han förstör min familj, mina systrar!"

Ja, fy fan. varför ska det vara såhär?
Har en termin kvar av mitt skolliv, å vill fan inte komma ut i ett arbetsliv om det ska vara på det här sättet.
När jag började gymnasiet så behövdes det folk i vården, och jag var säker på att få jobb efter skolan. Men nu är det en massa neddragningar och skit. FÖR ATT SPARA IN PENGAR!
Så man tycker att sättet att spara in pengar på är att dra ner på vårdpersonal?

Vad tycker egentligen svenska folket om detta?

Tidsbrist

Denna månad är tiden för frihet och intressen väldigt knapp. Nästa helg blir det utgång på fredagen och är ledig helgen. Men annars är det praktik i tre veckor till (är långa dagar där, cirka 9 timmar om dagen). Och helgen som var nu jobbade jag bara! Så man hinner liksom inte så mycket annat.
Så kära vänner, tyvärr kommer jag nog inte hinna klämma in att umgås med alla jag vill! :(
För den tiden jag inte är på praktiken, så ska jag försöka träna eller bara vila.

Men snart är det februari, då kommer det finnas mer tid och pengar!:)

Alltså, alla ni vänner. Jag vet att det är ett himla tjat på mig, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle ta mig till utan er alla. Ni är så fina allihop på ert alldeles egna sätt, och har era egna underbara egenskaper.
Och alla minnen med er allihop, åh, vad härligt.

Madde, Tess, Jenny, Sanna, Sandra, Gabriella, Emelie, Jenkan, Anna, Simon, Henke, Richard, Tobbe, Patrik, Marika, Nattis, Dallas, Mirre, Annica L, Annica R, Rick, Nick.. å många fler.

Började skriva något om alla, men orkade inte, så blir bara namnen. haha! Hoppas jag inte missade någon.
Och många jobbarkompisar också, hade ju riktigt flum idag. haha, övertrötta AB.
Ja, vänner är livet. Livet är vänner.

Och 2008 ska bli UNDERBART! eller hur alla vänner? :) <3

Impulser

Ojoj, var ju ett tag sen man verkligen tog sig tid att sitta ner här och skriva en blogg.
Har varit fullt upp på senaste tiden. Avslutning i skolan med pjäs och allt, julshopping, julfirande, massa fest fest fest, jobbat och allt det där. Har även lyckats klämma in att sova lite däremellan.

Men den här veckan hade jag inget planerat, trodde jag. haha, blir alltid saker ändå. Slöade hela tisdagen och onsdagen, tills det blev impulsutgång igår.
Varför blir man alltid som fullast när det är impulsfestande? haha.
Ja, kul var det i alla fall, tills jag började må asilla. För mycket blandning där tror jag! haha!

Jag och tess delade på en flaska vin hemma, sen lite likör å sånt. Sen öl på krogen, å blev bjuden på drinkar. Alldeles för mycket blandning. Men sånt händer :)

Idag har jag och tess städat av lite, ska snart ner på stan å träffa maddeklen!:) Så blir det en fika med madde, tess å patrik. Trevligt trevligt!

Utgång i morgon igen, fan jag måste börja ta det lite lugnt. Blir nog skapligt nyktert i morgon!:)


29 feb-1 mars ska jag troligen på kryssning med sandra:) Ska bli askul! hihi!


Nej! Det här går inte, måste snart röra oss neråt på stan.
Ha det bäst kära vänner och medborgare!:)



Haudi Haudi

RSS 2.0