Rosen är lika röd som då
Jag behövde komma hem till landet, till familjen, för att få lite andrum.
Varit hos pappa och gjort absolut ingenting, och sovit hos brollan inatt, för att nu ha åkt lastbil med honom idag.
Har haft kul och jättemysigt:) "Tippa i du" haha.. internhumor. Men det är en rolig gubbe på lantmännen som bara kan en mening:P haha!
Har också fått prata om vissa saker med brollan. Riktigt skönt, och han har rätt i, att ju mer man pratar om något som är jobbigt, ju lättare blir det att prata om det.
När man hör en persons namn, som är lite jobbigt att prata om, så kniper det till magen. Men sen fortsätter man småprata lite om personen, och tillsist lättar trycket, och man inser att det faktiskt inte var så jobbigt.
Men också att få höra vissa saker från dig, som den här personen sagt, får min skalle att vandra tusen varv på en sekund. Tankar kommer upp, minnen, tvivel.. och man bara undrar vad man känner egentligen? vad det beror på.
Jag vet inte vad jag helst vill att personen känner heller.
Jag svamlar, jag vet... men rent ut sagt, så vill vet jag inte om jag vill att en viss person ska sakna mig eller inte. Jag vet inte om jag vill att han tänker på mig, eller inte.
Jag vet inte ens hur jag själv vill förhålla mig till honom..
Jag tror jag vet vart jag har mina känslor, men ibland när vissa saker kommer på tal, så kommer gamla minnen upp. Som på något sätt lämnat ett spår i ens hjärta. Som man aldrig kommer glömma.
Liksom ärr efter ett sår, men också som en torkad ros, som än idag, är lika röd som då.
Varit hos pappa och gjort absolut ingenting, och sovit hos brollan inatt, för att nu ha åkt lastbil med honom idag.
Har haft kul och jättemysigt:) "Tippa i du" haha.. internhumor. Men det är en rolig gubbe på lantmännen som bara kan en mening:P haha!
Har också fått prata om vissa saker med brollan. Riktigt skönt, och han har rätt i, att ju mer man pratar om något som är jobbigt, ju lättare blir det att prata om det.
När man hör en persons namn, som är lite jobbigt att prata om, så kniper det till magen. Men sen fortsätter man småprata lite om personen, och tillsist lättar trycket, och man inser att det faktiskt inte var så jobbigt.
Men också att få höra vissa saker från dig, som den här personen sagt, får min skalle att vandra tusen varv på en sekund. Tankar kommer upp, minnen, tvivel.. och man bara undrar vad man känner egentligen? vad det beror på.
Jag vet inte vad jag helst vill att personen känner heller.
Jag svamlar, jag vet... men rent ut sagt, så vill vet jag inte om jag vill att en viss person ska sakna mig eller inte. Jag vet inte om jag vill att han tänker på mig, eller inte.
Jag vet inte ens hur jag själv vill förhålla mig till honom..
Jag tror jag vet vart jag har mina känslor, men ibland när vissa saker kommer på tal, så kommer gamla minnen upp. Som på något sätt lämnat ett spår i ens hjärta. Som man aldrig kommer glömma.
Liksom ärr efter ett sår, men också som en torkad ros, som än idag, är lika röd som då.
Kommentarer
Postat av: jenny
Väldigt fint skrivet gumman! och ibland äre så att ens känslor förvirrar en totalt! Men om livet hade varit lätt, vad hade då vart meningen med allt? jag tycker du är så jävla stark pullan, men ingen orkar stå upp själv hela tiden, jag finns här för dej oavsett och jag hoppas verkligen du förstår hur mkt jag älskar dej och hur jävla mycket DU betyder för mej!!
Trackback
