lifeofLinn

Ibland bara fortsätter man blogga, fast man vet att ingen läser, eller kanske gör någon det, men slänger aldrig in någon kommentar!? jaja, får väl hoppas att det jag skriver når ut till några människor i alla fall.

Nu är det en såndär period när det är fullt upp med allt igen. Praktik fyra veckor, plugg som ska göras kalrt under dessa veckor nu innan studenten, och körkortsteori som måste pluggas till. Fy satan.
Om man ändå bara kunde allt redan, allt med körkortet och allt. Om man bara föddes med alla dessa egenskaper, vanor och talanger. Jag vill bara kunna, utan att lära mig först.
Ibland så tappar jag liksom tron på mig själv, fast jag VET att jag också kommer få det där körkortet, så småningom, att dom andra också kämpat, som jag. Att jag inte är så korkad som jag ser ut.
Men ibland tvistar humöret. Jag får för mig att jag aldrig kommer få det där förbannade jävla körkortet, att jag inte kan någonting, och är värdelös på det mesta helt enkelt..
Men jag vet ju innerst inne att så är inte fallet.

Samtidigt så blir man dumvristig och försöker skylla andra att man blir bitter och inte tror på sig själv. Jag försöker få det till att min familj och mina vänner inte peppar mig tillräckligt, eller att de aldrig ger mig beröm. Jag tycker att jag behöver tjata till mig allt detta.
Men jag vet ju, jag vet så väl.. att det handlar om mig själv och min självkänsla. Jag kan inte begära av någon annan än mig själv att den ska bli bättre.

Men som jag tidigare skrivit i mina bloggar, så är självkänslan mycket mycket bättre. För oftast så tror jag ju på mig själv, den jag är, det jag vill och det jag gör.
Men så finns det faktiskt dom som inte kan ta det. Om jag till exempel sagt att jag är bra på något, eller att jag tycker att jag ser ganska bra ut, så får man höra "där kom självförtroendet fram", eller "du är så ego linn"...
??!?!?!?!?!!!?!?! tänker jag då... "ja, jo, men jag är ju snäll mot andra, jag trycker aldrig ner någon annan på grund av att jag har ett helt okej självförtroende, och jag tycker inte att jag är bättre människa än någon annan"
Jag blir så less på detta, det kan handla om en så enkel sak att man spelar ett spel, och jag blir glad för att jag vinner och utbrister "FAN VAD JAG ÄR BRA" eller "WHO IS THE BEST?!"  
Liksom vinnarglädje ni vet, eller?
Ska man då få skit för det?

Först tar jag åt mig av dessa kommentarer jag får, när jag råkar säga något positivt om mig själv. Men efter lite funderande så inser jag, att detta handlar bara om dom andra. Har man så dåligt självförtroende så att man måste hacka ner på andra, så är det dom det är synd om.
Kan man inte le åt den som mår bra i sig själv, så kanske man ska försöka kolla tillbaka på sig själv till att börja med, och fråga sig varför man slår ner på den som tycker om sig själv.


Det jag undrar är, sen när det blev fel att berömma sig själv, ge sig själv positiv kredit, tycka att man är bra på något man gör.
Sen när blev det inne att hata sig själv?.........



...... Det kommer aldrig bli inne.




Du och Jag, Vi och Ni. Vi är hur underbara, vackra och hur härliga som helst!